Sitter i skrivandets stund och pluggar litteratur historia. Så sjukt tråkigt, så mycket och bara så blää - men vad ska man göra åt det, bara le och se glad ut antagligen!
Just nu har jag läst om upplysningen och läser nu om om romantiken. Mitt i all fakta hittade jag ett ordspråk som jag tycker löd väldans bra ¨vi föds som orginal. Men vi dör som kopior - oftast. Detta stämmer faktiskt ganska bra in på det samhället som vi lever i. Detta ordspråk skrev på 1700-talet, men fortfarande håller det i sig. Visst stämmer det lite? Vi föds och vet inte speciellt mycket och kan då vara precis som vi vill. Men när vi växer upp påverkas vi av familj, kompisar, medier, skönhetsideal. Man strävar nästan alltid efter att likna någon, göra något som någon annan har gjort.. men i själva verket hade det varit bättre om man var sig själv - vilket inte alltid är så lätt.

Vad tycker ni om detta?
- Föds vi som orginal och dör som kopior? Eller gör vi inte det?